oliviaelli

Ett litet öppet brev ifrån hjärtat

Det där med att gå vidare är en ganska lång process och nästan alla har gått igenom en sådan. Att våga släppa taget är svårt men förr eller senare måste man helt enkelt! Jag har gått igenom en sådan process sedan slutet av 2012, dvs. i lite mer än ett år. För er som inte vet så talar jag om min ätstörning, denna välkända kamp som blir mer och mer vanlig. På senare tid har jag börjat se mycket klarare, jag har börjat få hopp. Jag har börjat få hopp om att jag kan bli frisk, att jag inte kommer behöva leva med detta hela mitt liv! Det går att bli frisk bara man vill.

Jag fick tillåtelse att börja träna i höstas men blev förkyld hela tiden pga. vägde för lite för min kroppsbyggnad. Har gått ett par kg och nu mår min kropp så mycket bättre! Jag mår så mycket bättre. Jag kan ha mina dåliga dagar, det har alla, men det är fler bra dagar jämfört med i höstas. Jag äter mer än vad jag gjorde när jag inte tränade and I feel no regrets faktiskt! Jag bröt ner min kropp så otroligt mycket när jag mådde som sämst och jag ångrar det som tusan idag. Nu är jag redo att bygga upp den igen och kroppen behöver mat, simple as that!

Jag har nog alltid varit en envis person och om jag bestämmer mig för något så gör jag det. Tänkte att detta vore ett bra inlägg att publicera för att jag ska kunna få en så positiv och öppen blogg som möjligt!  Till alla er där ute som kämpar mot en ätstörning eller mot något annat problem: Bara för att man en gång haft det jobbigt, behöver det inte betyda att man alltid kommer ha det.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas