oliviaelli

Förlåt dig själv, släpp ditt förflutna och gå vidare

De två senaste åren har jag gråtit, skrattat, skrikit, jublat, haft ångest, inte haft ångest, velat dö, varit lycklig. De senaste två åren har gått så himla fort, jag kan knappt tro det. Allt började egentligen för tre år sedan men bröt ut för två år sedan på riktigt. Hade en tuff period i åttan men det var inte förens i nian jag fick en diagnos för anorexi. Jag var borta ett tag från skolan och åkte till ett behandlingshem varje dag. 

Allt det känns så långt bort, jag är en helt annan människa idag. Då var jag en osäker, liten tjej som inte visste var jag skulle och levde mitt liv i Värnamo. Jag hade aldrig pendlat, varit i en klass där jag inte kände någon och så långt hemifrån på egen hand. Nu lever jag största delen av mitt liv i Växjö, har världens bästa pojkvän, jag har träffat så många fina människor, träffat några av mina närmsta vänner. Jag har hamnat så bra, jag har haft tur.

Om jag inte tagit beslutet den kalla dagen i december så hade jag inte stått här idag. Jag hade aldrig haft det som jag skrev där uppe, jag hade troligen legat i en sjukhussäng eller varit borta. Sad but true, ibland är sanningen hemskare än vad man tror. Jag säger inte att den här tiden har varit spikrak uppåt utan jag har också haft dippar, lika mycket som jag haft det bra.

Det är bara att fortsätta kriga och aldrig ge upp. Jag fick höra endel att jag inte var "anorektiskt smal" när jag var som sjukast men vet ni vad? Jag vet själv att jag var "tillräckligt" för annars hade jag inte legat på sjukhus med dropp för att hjärtat höll på att sluta slå. Att ha anorexi är inte en synonym för skinn och ben, det är en sjukdom som sitter i huvudet och inte i kroppen. Menar inte att peka ut någon men det är en viktig sak att ta upp.


Och vad vill jag med den här texten egentligen? Jag vill nå ut till alla där ute som har liknande problem och berätta för dom att det aldrig är försent att göra en livsförändring. Det är aldrig försent för att välja livet och jag kan garantera er, det är värt det. Bry er inte om vad andra säger till er, det är er resa och ingen ska säga något annat. Stay strong!


Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas